vitsippa

Vitsippa
Anemone nemorosa

Utseende: En vårblomma som alla känner till: de flikiga och friskt gröna bladen, den veka stängeln och blomman med sina 6–8 vita kalkblad är en av vårens mest älskade blommor. När blommorna stått en tid blir de rödkantiga på utsidan och sluter sig kring fruktanlagen. På högsommaren har både blomma och blad vissnat ner.
Favoritmiljö: Fuktig mark på ängar, i hagar och skogsmark. Växer ofta i översvämmande frodighet och täcker marken helt.
Utbredning: Finns i större delen av landet med undantag för fjällen och de nordligaste skogsområdena.
Blomningstid: I maj–juni vid lövsprickningen.
Frukt och frö: Fröna, som är små som myrägg, lockar liksom blåsippans frö till sig myror. Myrorna tycker om oljan som fröna har i sitt skal och drar med sig dem. Där de lämnar fröna växer det upp en vitsippsplanta, som sprider sig vidare med hjälp av den vågräta, djupa rotstocken. På jordstammen anläggs under sommaren nästa års blomskott.
Kännetecken: Bildar ofta massvegetation. Den snarlika gulsippan har som namnet anger rent gula blomblad.
Nära släktingar: Gulsippa, blåsippa, mosippa, backsippa.
Roligt att veta: Förr i tiden åt man upp vårens första vitsippa. Den vita blomman ansågs ha renande makt och skydda mot olycka samt ge tur i kärlek. Men vitsippans saft är giftig, och växten lär t.o.m. ha vållat förgiftningar med dödlig utgång.