medicinalväxter i sverige

!UPPDATERING PÅGÅR!

 Medicinalväxter – historia, te, recept och användning

Välkommen till naturens egna apotek 

🌿Här hittar du medicinalväxter som använts i generationer inom örtmedicin och traditionell folkmedicin.
Klicka dig vidare till varje växt för att läsa mer om dess egenskaper, användning och historia. Kanske hittar du en ny favorit till ditt te – eller en gammal kunskap som väcks till liv igen.

🌿 Viktigt att tänka på
Många av dessa växter används traditionellt till örtte och huskurer. Det är viktigt att alltid vara säker på vilken växt du plockar och att använda växter från rena områden i naturen.
Informationen på denna sida är endast för kunskap och ersätter inte medicinsk rådgivning.

🌱 Om medicinalväxter
I naturen och i gamla örtagårdar finns växter som människor har använt i hundratals år. Förr var kunskap om växter en självklar del av vardagen.
Många hushåll hade egna örter som användes till te, mat och traditionella huskurer. Medicinalväxter har använts i olika kulturer runt om i världen och har en lång historia.
En del växter odlades i klosterträdgårdar under medeltiden, medan andra växte vilt i skogar, ängar och längs vägar.
Än idag är dessa växter uppskattade – både för hälsa, smak och som en del av naturens skönhet.

🌼 Utforska våra medicinalväxter
Här nedan hittar du våra utvalda växter. Klicka på en växt för att läsa mer om dess användning, egenskaper och historia.

A

Anis - hosta, matsmältning

B

Brännässla - järnbrist, detox, leder
Blåklocka - lugnande, hals
Björkblad - urinvägar, rening  
Basilika - mage, stress
Backtimjan - hosta, luftvägar
Blåbärsris – Bladen hjälper till att balansera och sänka blodsockernivån.

C

Citronmeliss - oro, magbesvär, sömn
Citronverbena - lugnande, mage

D

Dill - mage, lugnande
Dragon - aptit, matsmältningen

E

F

Fläderblommor - förkylning, feber
Fänkål - mage, gaser

G

Groblad - sår, insektsbett, hosta
Granbarr - luftvägar, vitamin C
Gråbo - matsmältning, mens

H

Harsyra - vitamin C, feber
Hallonblad - mens, graviditet
Hagtorn - hjärta, blodtryck
Havtorn - immunförsvar, hud
Humle - sömn, oro
Hundkäx – Har historiskt använts för att lindra olika matsmältningsbesvär.

I

J

Johannesört - nedstämndhet, oro

K

Kamomill - magvärk, lugnande, sömn
Kvanne - mage, aptit, luftvägar
Körvel - matsmältning, rening
Koriander – Hjälper kroppen att rensa ut tungmetaller och stöttar matsmältningen.
Kyndel – Motverkar gaser, magkramper och verkar kraftigt antiseptiskt.
Krasse – Fungerar som ett naturligt antibiotikum för luftvägar och urinvägar.
Kummin – Den främsta örten mot väderspänningar och uppblåst mage.

L

Lavendel - stress, oro, sömn 
Lindblommor - hosta, lugnande
Lingonris – Bladen används i te för att motverka urinvägsinfektioner.

M

Maskros - lever, matsmältning
Mjölkört - prostata, mage
Mejram - matsmältning, lugnande
Malört - aptit, mage

N

Nypon - immunförsvar, leder

O

Oregano - infektioner, hosta

P

Pepparmynta - magbesvär, illamående, huvudvärk
Persilja - njurar, järn
Pion – Roten har historiskt använts mot kramper och nervösa besvär.

Q

R

Rosmarin - minne, cirkulation
Ringblomma - sår, hudproblem, eksem
Rölleka - mensvärk, sår, matsmältning
Rosblad - hud, lugnande


S

Salvia - halsont, svettningar
Skogsklöver - hud, rening
Sommarmynta - mage, uppfriskande
Syren – Blommorna kan göras till en olja som lindrar värkande leder.

T

Timjan - hosta, förkylning
Tallbarr - hosta, luftvägar
Tjärblomster - sår, hud
Tranbär – Stärker immunförsvaret och skyddar effektivt urinvägarna.
Tallstrunt – De unga skotten är slemlösande och extremt rika på C-vitamin.

U

V

Vild mynta - mage, illamående
Vintergröna – Förbättrar blodcirkulationen till hjärnan och stärker minnet.
Vattenmåra – Stöttar kroppens lymfsystem och vårdar irriterad hud.
Vägtistel – Fungerar som ett stärkande medel för både lever och galla.

X

Y

Z

Å

Åkerfräken - hår, naglar, urinvägar
Åkervinda – Används traditionellt som ett milt utrensande medel för magen.

Ä

Älggräs - feber, värk, inflammation
Ängssyra - matsmältning

Ö

Åkermolke – Den mjölkiga saften mjukar upp förhårdnader och vårtor i huden.
Granharts – Grundingrediens i kådsalva som drar ut stickor och läker sprickor.
Akleja – Har använts i äldre folkmedicin för att rensa och läka huden.
Vallmo – Kronbladen ger ett milt lugnande te som dämpar rethosta.
Riddarsporre – Har använts utvärtes som ett medel för att bekämpa ohyra.
Ginkgo Biloba – Ökar syresättningen till hjärnan och förbättrar koncentrationen.
Echinacea – Stärker immunförsvaret och förkortar varaktigheten av förkylningar.
Rysk rot – En adaptogen ört som hjälper kroppen att hantera stress.
Gullris – Stödjer njurarna och används vid besvär i urinvägarna.
Styvmorsviol – Lindrar hudproblem som eksem, akne och mjölkskorv.
Ljung – Verkar milt lugnande och renar kroppens urinvägar.
Hästkastanj – Stärker venerna och minskar svullnad i benen.
Slån – Bären hjälper vid tillfällig diarré medan blommorna verkar milt laxerande.
Rönnbär – Ger en kraftig vitamin C-boost och stödjer njurarna.
Kärleksört – Fungerar som ett levande plåster på sår och brännskador.
Hästhov – Löser upp segt slem och lindrar vårens första hosta.
Lungört – Används traditionellt för att läka och stärka luftvägarna.
Hjärtstilla – Lugnar nervös hjärtklappning och dämpar oro.
Blodrot – Mycket sammandragande vid diarré och inflammation i munnen.
Renfana – Har historiskt använts utvärtes för att bekämpa ohyra.
Våtarv – Dämpar effektivt klåda och irritation vid hudutslag.
Kungsljus – Lenar irriterade slemhinnor och dämpar rethosta.
Hjärtansfröjd – Stärker hjärtat och lyfter humöret vid nedstämdhet.
Pepparrot – Öppnar bihålorna och fungerar som naturligt penicillin.
Kirskål – Driver ut vätska och lindrar besvär vid gikt.
Snärjmåra – Rensar lymfsystemet och vårdar huden inifrån.
Vitlök – Sänker blodtrycket och skyddar mot infektioner.
Senap – Stimulerar cirkulationen, värmer vid muskelvärk och driver ut förkylning.
Kål – Bladen används som omslag för att dra ut inflammation.
Bockhornsklöver – Reglerar blodsockret och stimulerar mjölkproduktionen.
Svalört – Används i salvor för att lindra besvär vid hemorrojder.
Gullviva – Verkar slemlösande och dämpar spänningshuvudvärk.
Mandelblom – Har i folktron använts för att lösa upp njursten.
Ek – Barken används i fotbad mot fotsvett och svamp.
Asp – Barken lindrar feber och verkar inflammationshämmande.
Pil – Fungerar som naturens aspirin vid värk och feber.
En – Bären stimulerar matsmältningen och renar urinvägarna.
Gökärt – Används traditionellt för att stärka lungorna.
Kalkonstjärt – En medicinsk svamp som stärker immunförsvaret vid långvarig sjukdom.
Sprängticka – Även kallad Chaga; en extremt antioxidantrik svamp för allmän hälsa.
Vattenklöver – Används som ett stärkande bittermedel för att stimulera dålig aptit.
Frossört – Lindrar nervös spänning, PMS-oro och lindrig huvudvärk.
Skatnäva – Stoppar mindre blödningar och påskyndar läkning av yttre sår.
Humleblomster – Verkar milt svettdrivande och har använts mot feber och frossa.
Smultronblad – Används i te för att reglera matsmältningen och rena blodet.
Hassel – Bladen används traditionellt för att stärka kärlväggar och cirkulation.
Snöbär – Den krossade frukten har historiskt använts på brännskador och hudutslag.
Rödklöver – Innehåller isoflavoner som lindrar besvär under klimakteriet.
Vitklöver – Används i te för att dämpa inflammation i hals och svalg.
Getruta – Verkar blodsockerreglerande och har använts för att öka mjölkproduktion.
Vattenmynta – En vild släkting till pepparmyntan som lugnar orolig mage.
Kamomillkulla – Liknar kamomill och används för att lugna irriterad hud.
Aronia – Bären är extremt rika på antioxidanter som skyddar hjärta och kärl.
Havtorn – Innehåller omega-7 som vårdar torra slemhinnor och stärker huden.
Björnbärsblad – Mycket sammandragande och bra som gurgelvatten vid halsont.
Vildros – Nypon stärker lederna, motverkar artros och boostar immunförsvaret.
Lärk – Barken har traditionellt använts för att badda svårläkta sår.
Bok – Färska blad har i folktron använts för att kyla ner svullnader.
Lönn – Saften och bladen verkar svalkande och milt inflammationshämmande.
Sötväppling – Förbättrar lymfflödet och används mot svullna ben och åderbråck.
Sjöfräken – En kraftfullt mineralrik växt som används utvärtes för att läka hudskador.
Blåmåra – Har historiskt använts för sina lugnande och milt sömngivande egenskaper.
Trollhassel – Verkar starkt sammandragande och lindrar inflammationer i huden.
Snödroppe – Innehåller ämnen som studerats för att bromsa minnesförlust vid demens.
Blåregn – Har i asiatisk medicin använts för att hämma vissa typer av inflammationer.
Brakved – Barken fungerar som ett naturligt och effektivt laxermedel vid förstoppning.
Trollsmör – En slemsvamp som i folktron använts för att bota hudåkommor.
Kamgräs – Har historiskt använts som ett stärkande medel för svaga nerver.
Vildlin – Fungerar som ett milt utrensande medel för kroppens matsmältningssystem.
Besksöta – Används utvärtes i bad för att lindra kroniska eksem och klåda.
Fackelblomster – Mycket effektiv för att stoppa diarré och läka sår i munhålan.
Pors – Har starkt antiseptiska egenskaper och lindrar hudirritationer.
Skvattram – Används i omslag mot reumatisk värk och stela leder.
Mästerrot – En gammal klosterväxt som stärker immunförsvaret och matsmältningen.
Kärrfräken – Används i folkmedicinen för att dämpa kraftiga blödningar.
Ängskavle – Har i äldre tider använts för att lindra smärta vid urinvägsbesvär.
Kråkbär – Innehåller höga halter av skyddande antioxidanter för ögonen.
Åkerbinda – Fröna och bladen har använts som ett milt urindrivande medel.
Vattenaloë – Den svalkande saften lindrar sveda vid brännskador och solfrossa.
Gullborste – Används traditionellt för att sänka feber och lindra huvudvärk.
Vägtorn – Bären fungerar som ett kraftigt utrensande medel för tarmen.
Blodnäva – Verkar starkt sammandragande och stoppar blödningar i sår.
Ramslök – Naturens mest kraftfulla renare för magen och kärlsystemet.
Teveronika – Används som ett stärkande te för luftvägar och matsmältning.
Sötkörsbär – Skaften används i te för att driva ut vätska och rena njurarna.
Pimpinell – Stimulerar matsmältningen och lindrar inflammationer i halsen.
Rädisa – Saften löser upp slem och stimulerar gallans funktion.
Svarta vinbärsblad – Verkar inflammationshämmande och lindrar besvär vid gikt.
Kardborre – Roten renar blodet och används mot kroniska hudproblem.
Mariatistel – Skyddar och regenererar leverns celler vid belastning.
Ängsvädd – Lindrar klåda, hudutslag och kroniska eksem.
Kattmynta – Verkar lugnande vid sömnbesvär och dämpar feberfrossa.
Vänderot (Valeriana) – Naturens starkaste sömngivare och lugnande medel för nerverna.
Daggkåpa – En av de främsta "kvinnoväxterna"; drar samman vävnad och läker sår.
Gullris – En av de absolut bästa växterna för njurarna och vid urinvägsbesvär.
Isop – En gammal klosterväxt som är suverän mot slemhosta och infektioner.
Läkealtea – Roten bildar en skyddande gelé som läker irriterade slemhinnor och magar.
Jordreva – En historisk läkeväxt för luftvägar, njurar och för att läka svåra sår.
Vitplister – Liknar nässla men bränns inte; bra mot katarrer och underlivsbesvär.
Malva – Innehåller slemämnen som smörjer halsen vid torrhosta och lugnar magen.
Eldticka – En medicinsk svamp med starkt immunstärkande och virusdödande egenskaper.
Björkticka – Fungerar som ett naturligt antiseptiskt plåster och stödjer matsmältningen.
Bockrot – Roten är slemlösande och används i te mot heshet och hosta.
Kattfot – Används traditionellt i te för att stimulera gallflödet och levern.
Tusensköna – Blommorna verkar renande på blodet och lindrar hudutslag utvärtes.
Lunglav – Har i folktron använts för att stärka lungorna och lindra hosta.
Islandslav – Rik på slemämnen som läker såriga slemhinnor och dämpar hosta.
Libbsticka – En kraftfull matsmältningsört som även driver ut överskottsvätska.
Spansk körvel – Roten och fröna används för att lindra hosta och stärka magen.
Kardemumma – Fröna tuggas för att förbättra andedräkten och hjälpa matsmältningen.
Spiskummin – Stimulerar matsmältningsenzymer och minskar gasbildning i tarmen.
Nejlikrot – Roten doftar kryddnejlika och används mot diarré och frossa.
Gullmåra – Har historiskt använts för att läka sår och som ett milt njurstöd.
Sötväppling – Förbättrar lymfflödet och används mot svullna ben och åderbråck.
Kallgräs – Har i äldre tider använts för att dämpa inflammationer i ögonen.
Vattenklöver – (Kontroll: Du hade denna, men den är så viktig för aptiten att den ofta nämns i dubbla listor).
Kattost – Innehåller slemämnen som lenar irriterade slemhinnor och irriterad hud.
Ormrot – En extremt sammandragande rot som används mot diarré och blödande tandkött.
Blodört – Har historiskt använts för att rena blodet och dämpa hudinflammationer.
Sömntuta – En mild släkting till vallmon som hjälper vid insomningsbesvär och oro.
Blodstilla – Används för att reglera kraftiga blödningar och läka sår.
Vildgurka – Roten har använts som ett mycket kraftigt utrensande medel i folkmedicinen.
Skelört – Den gula saften används utvärtes för att ta bort vårtor och liktornar.
Trepunktsmåra – Har traditionellt använts för sina lugnande och kramplösande egenskaper.
Käringtand – Blommorna verkar milt lugnande och har använts mot sömnlöshet.
Getapul – Barken fungerar som ett naturligt laxermedel vid tillfällig förstoppning.
Oxtunga – Har i äldre tider använts för att dämpa feber och verka milt sömngivande.
Svinmålla – Rik på mineraler; bladen används som omslag på svullnader och sår.
Tuvull – Har i folktron använts för att läka sår och dämpa inflammationer.
Vattenblink – Används traditionellt som ett stärkande medel för matsmältningen.
Skogssallat – Den mjölkiga saften har i äldre tider använts för att lugna huden.
Backlök – Fungerar som ett naturligt antibiotikum och rensar blodet.
Smultronklöver – Används i te för att dämpa inflammationer i hals och svalg.
Gullborste – Har historiskt använts för att sänka feber och lindra huvudvärk.
Gullusern – Rik på näringsämnen och används som ett allmänt stärkande medel.
Blåmåra – Används för sina lugnande egenskaper och för att motverka sömnlöshet.
Svalört – Rotknölarna har i gamla salvor använts specifikt för att lindra hemorrojder.
Avenbok – Bladen används traditionellt i omslag för att kyla ner och läka svullna sår.
Vattenpeppar – En starkt brännande ört som använts för att stoppa inre och yttre blödningar.
Spansk körvel – Hela växten doftar lakrits; roten används i te mot hosta och för att stärka magen.
Torta – En hög fjällväxt vars saft i folktron använts för att läka svåra hudutslag.
Getruta – Verkar blodsockerreglerande och har historiskt använts för att öka mjölkproduktionen.
Sötväppling – Förbättrar lymfflödet och används mot svullna ben, åderbråck och ödem.
Blåsuga – Används inom folkmedicinen för att dämpa gallbesvär och stimulera matsmältningen.
Backskärvfrö – Har historiskt använts för sina bakteriedödande egenskaper vid inflammationer.
Käringtrat – En lav som förr tuggades för att lindra tandvärk och stärka tandköttet.
Gullusern – En näringsrik ört som fungerar som ett allmänt stärkande medel vid återhämtning.
Sanktpetersnyckel – Den torkade roten har förr använts som ett näringsrikt medel vid känslig mage.
Kråkvicker – Har i äldre tider använts för att rena blodet och dämpa hudinflammationer.
Vattenstäppa – En vattenväxt som i folktron använts för att badda och kyla brännskador.
Korsört – Används utvärtes i omslag för att lindra smärtande leder och gikt.
Lungört – Som namnet avslöjar: de fläckiga bladen används i te för att stärka lungorna.
Sibirisk rysk rot – En adaptogen som hjälper kroppen att orka mer vid fysisk och mental stress.
Jordrök – Används traditionellt för att rena levern och motverka kroniska eksem.
Vit fetknopp – Den saftiga växten används som ett svalkande plåster på brännskador och liktornar.
Tandrot – Roten har en skarp smak och har använts mot hosta och för att rensa luftvägarna.
Torta – En hög fjällväxt vars mjölkiga saft i folktron använts för att läka svåra hudutslag.
Vattenpeppar – En starkt brännande ört som använts för att stoppa inre och yttre blödningar.
Blåsuga – Används inom folkmedicinen för att dämpa gallbesvär och stimulera matsmältningen.
Backskärvfrö – Har historiskt använts för sina bakteriedödande egenskaper vid inflammationer.
Käringtrat – En lav som förr tuggades för att lindra tandvärk och stärka tandköttet.
Sanktpetersnyckel – Den torkade roten har förr använts som ett näringsrikt medel vid känslig mage.
Kråkvicker – Har i äldre tider använts för att rena blodet och dämpa hudinflammationer.
Vattenstäppa – En vattenväxt som i folktron använts för att badda och kyla brännskador.
Korsört – Används utvärtes i omslag för att lindra smärtande leder och gikt.
Jordrök – Används traditionellt för att rena levern och motverka kroniska eksem.
Vit fetknopp – Den saftiga växten används som ett svalkande plåster på brännskador och liktornar.
Tandrot – Roten har en skarp smak och har använts mot hosta och för att rensa luftvägarna.
Sankthansört – Har använts för att läka svårläkta sår och dämpa inflammationer i huden.
Munkhätta – Roten har historiskt använts som ett slemlösande medel vid svår hosta.
Gullpudra – En liten kärrväxt som i äldre tider användes för att stödja mjälten.
Fältvädd – Har i folktron använts för att lindra klåda och hudsjukdomar.
Grenigt kungsljus – Blommorna används i te för att lindra rethosta och lena slemhinnor.
Ängsbräsma – Innehåller mycket C-vitamin och har använts mot vårtrötthet.
Kärrförgätmigej – Används traditionellt för att dämpa inflammationer i andningsvägarna.
Hampflockel – Har historiskt använts för att stärka immunförsvaret och sänka feber.
Svinrot – Den näringsrika roten har förr använts som ett stärkande medel vid sjukdom.
Majbräken – Roten har i äldre folkmedicin använts för att driva ut inälvsparasiter.
Gullris – (Kontroll: Du hade den, men den är så viktig för njurarna att den ofta nämns i dubbla listor).
Teveronika – Används som ett stärkande te för luftvägar och matsmältning.
Blåtry – Barken har i äldre folkmedicin använts i avkok för att dämpa svullnader och ödem.
Smultronklöver – Används traditionellt i te för att dämpa inflammationer i mun och svalg.
Gullusern – En mineralrik växt som fungerar som ett allmänt stärkande medel vid återhämtning.
Kärrsilja – Roten har historiskt använts som ett slemlösande medel vid sega förkylningar.
Vattenmärke – Har i äldre tider använts för att badda irriterad hud och dämpa klåda.
Svalting – Bladen har använts som omslag för att dra ut vätska ur svullna leder.
Dvärgbläddra – En vattenväxt som i folktron ansetts kunna hela sår och hudsprickor.
Bäckveronika – Rik på C-vitamin och har använts som ett renande medel för blodet under våren.
Kärrspira – Har historiskt använts utvärtes för att bekämpa ohyra och hudparasiter.
Knärot – En liten orkidé vars rötter förr användes som ett närande medel vid magbesvär.
Fjällsippa – Bladen har i fjälltrakterna använts som ett stärkande te vid förkylning.
Gatkamomill – En släkting till kamomill som används i bad för att lugna irriterad barnhud.
Ängsskallra – Har i äldre folkmedicin använts för att dämpa irritation i ögonen.
Spikblad – Används för att främja sårläkning och stärka hudens bindväv.
Stor bockrot – Roten är starkt slemlösande och används i te mot heshet och hosta.
Gullregn – VARNING: Mycket giftig, men har i mycket specifika historiska doser använts mot astma.
Vattenpest – Har i vissa kulturer använts utvärtes för att kyla ner inflammerad hud.
Knylhavre – Roten har i folktron använts för att lindra besvär i urinvägarna.
Ängshavre – Har historiskt använts som ett milt lugnande medel för nerverna.
Finnstarr – Har i äldre tider använts som ett medel för att rena blodet.
Sötväppling – Innehåller kumarin som förbättrar lymfflödet och lindrar svullna ben och åderbråck.
Blåmåra – Har historiskt använts för sina lugnande och milt sömngivande egenskaper.
Brakved – Barken fungerar som ett naturligt och effektivt laxermedel vid tillfällig förstoppning.
Mästerrot – En gammal klosterväxt som stärker immunförsvaret och motverkar matsmältningsbesvär.
Lunglav – Denna lav har i folktron använts för att stärka lungorna och lindra sega luftvägsinfektioner.
Islandslav – Rik på slemämnen som läker såriga slemhinnor i halsen och dämpar kraftig hosta.
Spansk körvel – Hela växten doftar lakrits; roten används i te för att stärka magen och lindra hosta.
Nejlikrot – Roten doftar kryddnejlika och har använts mot diarré, frossa och inflammation i munnen.
Gullmåra – Har historiskt använts för att läka sår, stoppa blödningar och som ett milt njurstöd.
Kallgräs – Har i äldre tider använts för att dämpa inflammationer och irritation i ögonen.
Sankthansört – Används för att läka svårläkta sår och dämpa inflammationer i huden.
Munkhätta – Roten har historiskt använts som ett slemlösande medel vid mycket svår hosta.
Gullpudra – En liten kärrväxt som i äldre tider användes för att stödja mjälten och rensa kroppen.
Fältvädd – Har i folktron använts för att lindra klåda, hudutslag och kroniska hudsjukdomar.
Grenigt kungsljus – Blommorna används i te för att lindra rethosta och lena irriterade slemhinnor.
Ängsbräsma – Mycket rik på C-vitamin; har använts mot vårtrötthet och för att rena blodet.
Kärrförgätmigej – Används traditionellt för att dämpa inflammationer i andningsvägarna och lungorna.
Svinrot – Den näringsrika roten har förr använts som ett stärkande medel vid långvarig sjukdom.
Majbräken – Roten har i äldre folkmedicin använts för att driva ut inälvsparasiter.
Teveronika – Ger ett stärkande te som stöder både luftvägarna och matsmältningen.