ängsvädd

Ängsvädd
Succisa pratensis

Utseende: En flerårig, högväxt ört med små blomhuvuden i toppen på stjälkarna. De enskilda blommorna i den stora “blomman” har fyra kronblad och fyra långt utskjutande ståndare. Blomsamlingen liknar en blå knapp – örten har också fått namnet blåknapp. Bladen är avlånga, lancettlika och oftast helbräddade, ibland något naggade av några få sågtänder.
Favoritmiljö: Ängar, skogsgläntor, fuktig gräsmark.
Utbredning: Vanlig upp till södra Norrland.
Blomningstid: Sensommaren.
Frukt och frö: Stjälken med fröställningen står kvar som vinterståndare. Frukterna hakar fast i förbipasserande djur och sprids på så sätt.
Kännetecken: Stjälken, som kan bli 80 cm hög, har motsatta blad. Rosettbladen vid marken är skaftade, bladen på stjälken har inga skaft. Ängsväddens blad är hela. Den snarlika åkervädden har nästan alltid parflikiga blad.
Nära släktingar: Åkervädd, knappvädd, fältvädd, kardborre.
Roligt att veta: Den kraftiga, fleråriga örten har en tvärt avskuren rotstock. Enligt sägnen förargades djävulen så över plantans läkedomskraft att han bet av rotstocken – därav växtens tyska namn Teufelsabbiss. Roten och de gröna delarna lades förr i vin varefter de användes som botemedel mot pest.