historisk växtfärgning
Historisk växtfärgning
Konsten att färga med växter är nästan lika gammal som konsten att väva. Genom historien har färg inte bara varit en estetisk fråga, utan även en markör för status, rikedom och makt. Ju svårare en färg var att framställa, desto högre status gav den bäraren.
Forntid och Medeltid:
De tre storaUnder medeltiden och ända fram till 1800-talets mitt dominerades färgningen av tre huvudsakliga växter som gav de mest hållbara och klara färgerna. Dessa kallades ofta för "äkta färger".
- Vejde (Blått): Innan den asiatiska indigon kom till Europa var vejde den enda källan till blått. Det var en dyrbar och komplicerad process som krävde jäsning i stora kar.
- Krapp (Rött): Krapprotens pigment (alizarin) har hittats i textilier i faraonernas gravar. Det gav allt från tegelrött till djupaste purpur och var en av de viktigaste handelsvarorna under medeltiden.
- Vau (Gult): Den förnämsta källan till gult. Vau gav en mycket ljushärdig och klar gul färg som inte bleknade lika lätt som björklöv eller ljung.
Allmogens färgning i Sverige
Medan adeln och kyrkan köpte dyra, importerade färgämnen, fick den svenska allmogen förlita sig på vad skogen och markerna erbjöd. Detta skapade den typiska svenska färgpaletten av varma gula, gröna och bruna toner.
- Lavar: Lavar som stenlav och färgla var populära eftersom de ofta kunde färga ull direkt utan betmedel. De gav vackra rostbruna färger som doftade av skog i flera år efteråt.
- Bark: Bark från al, ek och hägg användes flitigt för att få fram slitstarka färger till vardagskläder.
- Svampar: Även om vi idag förknippar växtfärgning med blad, har färgsvampar som blodspindling använts historiskt för att få fram djupa röda nyanser.
Färg som status och magi
Förr trodde man ofta att växternas medicinska eller magiska egenskaper följde med in i det färgade plagget.
- Gult ansågs skydda mot gulsot.
- Rött var livets och kraftens färg och bars ofta närmast kroppen för att ge styrka.
- Lila och Blått var under långa perioder förbehållet kungligheter på grund av de enorma kostnaderna.
Den kemiska revolutionen
År 1856 upptäcktes det första syntetiska färgämnet, mauvein. Inom loppet av några få decennier försvann mycket av den kunskap som gått i arv i generationer, men som tur är har intresset återuppväckts genom hemslöjdsrörelsen.
Visste du att färg kan överleva århundraden?
Ett fantastiskt bevis på växtfärgernas hållbarhet är arkeologiska fynd. Textilierna från Vasa-skeppet och de medeltida Överhogdalstapeterna visar än idag upp sina ursprungliga färger. Om växterna skördas vid rätt tid och binds ordentligt med betmedel, kan pigmenten bokstavligen bevaras i hundratals år trots att de legat begravda eller sänkta under vatten.
