betning och hållbarhet
Betning och hållbarhet.
Detta är den mest tekniska men också viktigaste delen, eftersom det är här man ser till att färgen faktiskt stannar kvar på garnet.
Betning och hållbarhet
För att naturfärger ska bli permanenta räcker det oftast inte med att bara koka växten och garnet tillsammans. Man behöver en "bro" som binder färgmolekylerna vid fibern. Denna bro kallas för betmedel.
Vad är betning?
Betning är en kemisk process där metallsalter tränger in i garnets fibrer. När garnet sedan läggs i färgbadet fäster pigmenten vid metallsaltet istället för att bara lägga sig utanpå. Utan betning skulle de flesta växtfärger blekna snabbt i solen eller tvättas ur vid första tvätten.
De vanligaste betmedlen
- Alun (Kaliumaluminiumsulfat): Det absolut vanligaste och mest skonsamma betmedlet. Det är ett naturligt förekommande salt som ger klara färger och inte skadar ullens mjukhet.
- Vinsten (Kaliumväte-tartrat): Används ofta tillsammans med alun. Det hjälper till att få en jämnare färg, bevarar glansen i silke och ull, samt kan göra vissa färger (som rött) klarare.
- Järnvitriol (Järnsulfat): Används främst som en "efterbetning". Järn gör färgerna mörkare och mer dämpade – gult blir olivgrönt och rött blir mer lila eller brunt. Obs! För mycket järn kan göra ullen spröd.
- Kopparvitriol: Används sällan idag av miljöskäl, men ger gröna toner.
Hur betar man?
(Metoder)
Det finns tre sätt att beta på, och valet beror på vilken växt och vilket resultat man vill ha:
- Förbetning (Vanligast): Garnet kokas med betmedel i ca en timme innan det läggs i färgbadet. Detta ger den mest jämna och hållbara färgen.
- Samfärgning: Betmedel och växter läggs i grytan samtidigt som garnet. Det sparar tid och energi men kan ibland ge ett flammigt resultat.
- Efterbetning: Man färgar först garnet och lägger sedan i betmedlet (ofta järnvitriol) i slutet för att ändra nyansen.
Hållbarhet – Hur länge stannar färgen?
Växtfärgade textilier är levande material. De påverkas av tid, ljus och tvätt. Man pratar ofta om två typer av hållbarhet:
1. Ljusäkthet
Vissa växter, som björklöv och renfana, har mycket god ljusäkthet. Andra, som de flesta bär (blåbär, hallon) och vissa blommor, har dålig ljusäkthet och bleknar snabbt till grått eller beige om de hänger i ett soligt fönster.
2. Tvättäkthet
Om betningen är korrekt gjord tål växtfärgat garn att tvättas. Använd alltid ett neutralt eller svagt surt tvättmedel (som ullschampo eller ett par droppar ättika i sköljvattnet). Alkaliska tvättmedel (vanligt tvättpulver) kan faktiskt ändra färgen på garnet långt efter att det är färgat!
Tips för bättre hållbarhet
- Garvsyra (Tanniner): Växter som ekbark, valnötsskal och kråkbär innehåller naturliga tanniner. Dessa fungerar som egna betmedel och ger ofta en extremt god hållbarhet, även utan tillsatt alun.
- Svalt och mörkt: Förvara dina växtfärgade alster mörkt när de inte används för att bevara färgernas lyster så länge som möjligt.
- Vattnets pH: Om du har väldigt kalkrikt vatten (basiskt) kan det påverka vissa färger negativt. Att tillsätta lite citronsyra kan hjälpa till att stabilisera badet.
Snabbguide:
Vilka växter kräver betmedel?
Tabell: Betning och växtval
| Växttyp | Exempel på växter | Kräver betning? | Kommentar |
|---|---|---|---|
| Garvsyre-växter | Valnötsskal, Ekbark, Alskott, Granris | Nej | Innehåller så mycket naturliga tanniner att färgen biter sig fast direkt på fibern. |
| Lavar | Stenlav, Färgla, Blåslav | Nej | Innehåller "lavsyror" som fungerar som naturligt fixeringsmedel. Mycket hållbara färger. |
| De "Äkta" färgerna | Krapp (röd), Vejde (blå), Vau (gul) | Ja | Kräver alun för att bli riktigt klara och för att sitta kvar i årtionden. |
| Trädgårdsblommor | Akleja, Tagetes, Färgkulla, Gullris | Ja | Utan alun (betmedel) blir färgerna oftast bleka och tvättas ur direkt. |
| Vilda blad | Björklöv, Nässlor, Hundkäx, Ormbunke | Ja | Ger fantastiska färger, men pigmentet behöver aluntillsats för att fästa vid fibern. |
| Bär och frukt | Blåbär, Rödbeta, Svarta vinbär | Ja (men svårt) | Trots betning är dessa pigment ofta ljuskänsliga och bleknar tyvärr snabbt. |
- Alun (Standard): Bevarar växtens "naturliga" färg. Gult förblir gult.
- Järnvitriol (Sorgkant): "Sotar" färgen. Gult blir olivgrönt, rött blir brunt/lila, och grått blir svart.
- Kopparvitriol (Grönare): Framhäver de gröna tonerna i gula växter. (Används sällan idag p.g.a. miljöhänsyn).
Observera att järnvitriol och kopparvitriol inte ska hällas ut direkt i avloppet i stora mängder, och att man alltid bör använda handskar när man hanterar betat garn.
