Purpurklätt – Kontrasternas drottning i silver och sammet
- Svenskt namn: Purpurklätt.
- Latinskt namn: Silene coronaria (tidigare Lychnis coronaria).
- Sådd: Kan förkultiveras inomhus i mars–april. Så fröna grunt i fuktig såjord och täck med ett mycket tunt lager jord eller perlit. Kan även sås direkt på friland eller i krukor utomhus under maj–juli, alternativt under tidig höst (september–oktober) för groning kommande vår. Fröna gror lätt och pålitligt.
- Blomning: Juni – augusti (andra året efter sådd bjuder den på en fantastisk mängd av lysande, sammetslena blommor i en intensivt chockrosa eller djupt purpurröd färg).
- Höjd: Ca 60 – 80 cm (en upprätt och välförgrenad växt med en elegant, luftig struktur).
- Växtplats: Full sol är det absolut bästa för att den ska utveckla sin vackra färg. Trivs bäst i en mager, torr och mycket väldränerad trädgårdsjord. Den klarar fattiga och sandiga jordar galant, men blir gles och tappar sin silverfärg om jorden är för fet och blöt.
- Härdighet: Mycket god (en kortlivad perenn eller tvåårig växt som är fullt härdig i princip i hela landet). Den kompenserar sin korta livslängd genom att fröså sig mycket generöst på egen hand på öppna jordytor och i grus, så du har den nästan alltid kvar i trädgården.
- Användning:
- Pollinatörer: Blommorna är mycket populära hos fjärilar, humlor och bin, som lockas av den intensiva färgen och den lättåtkomliga nektarn under högsommaren.
- Snittblomma: Utmärkt som snittblomma! De långa, silverluddiga stjälkarna och de färgstarka blommorna ger en härlig textur och en dramatisk färgklick i sommarens alla buketter.
- Medicinalväxt: Har ingen utbredd eller känd medicinsk användning i modern tid; den odlas och älskas helt för sitt enorma prydnadsvärde och sin färgstarka karaktär.
- Äng/Rabatt: Det perfekta valet för torra perennrabatter, gruspartier, stenpartier eller på en solig och mager blomsteräng. Tack vare det håriga bladverket lämnas plantan nästan alltid helt i fred av både rådjur, harar och sniglar.
- Visste du att... purpurklättens blad och stjälkar är täckta av ett tätt, mjukt och filtartat silverludd? Det här luddet fungerar som ett smart inbyggt skydd mot stark sol och uttorkning, men förr i tiden i England tog man tillvara på de ludda, torra bladen och använde dem som vekar till oljelampor. Detta gav växten det gamla engelska namnet "Lamp-flower"!
